Tre bra dagar, och två tunnlar.
Kom igår hem från Stockholm och den årliga konferensen för pastorer pch predikanter i den rörelse jag jobbar i, pingströrelsen. Har tidigare skrivit om tidigare års upplevelser i samband med den konferensen här, här, här, vilket man gärna kan kolla in. Är i alla fall väldigt tacksam för dessa dagar, kollegiet är och har varit väldigt viktigt för mig genom åren. Att få ha människor att ta rygg på ibland är en stor styrka för att i sin tur kunna vara en rygg att ta rygg bakom. Vi behöver varandra. Tog mig också tid torsdagmorgon för ett gymbesök, trevligt och gott så.
Idag var jag bara tvungen att bege mig ut en sväng då vädret tarvade det. Hamnade på Vänerns strand och den kan vara väldigt vacker, om jag får säga det själv.

Kungens rastplats.
Lite kul att läsa i ett av ovan länkade inlägg och faktiskt inse att jag hade fel när jag den 14 januari 2015 skrev: "Även om det såklart är ett avslutat kapitel med spel i mera organiserad form är det en bra form att motionera på och något jag gärna sysslar med regelbundet." Här är jag mycket glad att jag hade fel och oavsett att det är i division 5 är det ändå högre än de flesta, då ju de flesta inte spelar organiserad innebandy alls.
Och på tal om innebandy. Igår kväll hände nåt sjukt for real. Jag hann hem från Stockholm och vi hade match i Karlskoga, en match vi tyvärr förlorar men i alla fall. I slutet på matchen, nästsista bytet om jag minns rätt, vi vänder spelet och bollen kommer rakt upp i mitten och jag möter upp där (jag spelar högerforward). Då händer följande fritt ur minnet: Jag knackar bollen tunnel först på den ena backen lite till höger och typ två steg senare tunnlar jag med backhand andra backen lite mot vänster. Jag springer så gott jag kan framåt under dessa moment och kommer alltså fri och hinner tänka att jag först ska lägga ett skott högt på "plocksidan" om det varit ishockey men jag tycker att målvakten täcker bra så jag fortsätter gå långt till vänster och rundar alltså målvakten och lägger in bollen i mål när jag nästan kommit helt ur vinkel. Vet inte alls hur detta gick till men, jag gör faktiskt ett riktigt snyggt innebandymål. Kändes nästan pinsamt efteråt för jag är egentligen inte alls så bra att jag ska göra sådana här mål, likväl såklart oerhört roligt även om vi som sagt inte vann matchen. Också lite kul att jag t.ex fick tummen upp av en kille på deras avbytarbänk och jag är tvungen att snett leende ropa tillbaka: "Jag har ingen aning vad som hände där nyss, alls, jag är lika chockad som alla andra". Hur som helst, på fredag är det match igen, då på hemmaplan i Brogårdshallen Kristinehamn (kl 19.45 för den som skulle vilja komma och titta).

Jag är (minst) lika förvånad som alla andra som var där.
I lurarna: En av de som ledde oss andra i Sthlm och som gör oss sas lite bättre. Josefina Gniste – Sträcker upp våra händer.