viktminskningivildmarken.blogg.se

Våren har kommit till Värmland. Idag var det 20 grader varmt och soligt och jag skulle fara med osanning om jag sa att jag ogillade detta. Jag 'firade' detta faktum med att springa 6 km, gott så. Solen gick sakta ner bakom trädtopparna och skogen luktade så där gott som skog kan göra. Vi har ett perfekt motionsspår ungefär 1 km från huset så det är en enkel och okomplicerad manöver att ta sig ut, bortsett från den mentala aspekten kanske. Den är för övrigt nästan omöjlig att gå runt för mig to be honest, den aspekten alltså. Även om jag vet i huvudet att jag gillar att motionera/träna när jag liks är i löpspåret (som i det här fallet) och att jag vet att känslan efteråt är grymt skön och tillfredställande så är det inte tvärenkelt alltid att koppla på träningsmode. Ibland är det absolut jobbigaste att ta sig från soffan inomhus till utomhus. Men det ena föder det andra på något sätt så ju mer man gör det desto mer vill man göra det, min lilla erfarenhet i alla fall. Ikväll blev det hur som helst Josef - Latmasken 1-0.

 

 

Förhoppningsvis får jag tillbaka cykeln snart eller i alla fall bakhjulet från densamma, inlämnat för service. Ser verkligen fram emot cykelsäsongen! De grus- och skogsvägar jag cyklar på här i kring har i princip torkat upp helt så det är bara att sätta i gång när materialet i övrigt tillåter. Inte dumt att både Lee Child och Michael Connelly kommer ut med nya böcker snart i vår, blir perfekt sällskap. För övrigt finns ju Michael Connellys huvudkaraktär som TV-serie och efter att i början varit lite skeptisk tycker jag den serien har satt sig helt ok och den nyligen utkomna säsong 4 avverkades snabbt och resolut. 

 

Igår skulle min mamma fyllt 70 år om hon levat. Konstig känsla det där, att tänka sig att en människa som varit död så länge levande. Hon hade varit pensionär i 5 år t.ex och vi hade haft 32 år av ytterligare minnen som nu inte finns. Jag kan inte ens i närheten sätta mig in i hur det skulle vara att ha föräldrar i livet så tanken svävar ju i väg men det är klart, man funderar en sån dag. Jag saknar dom, även fast jag sedan länge i egentlig mening inte vet vad jag saknar, för det var länge sedan jag kunde relatera till ett liv där dom fanns med. Detta är vad jag i vuxen ålder kan sörja mest, det faktum att jag inte vet hur det skulle vara att ha dom i mitt liv nu. Jag har levt mycket längre utan föräldrar än med. I allt har dock Gud varit god, Honom förutan hade jag inte överlevt.

 

I lurarna: Min särskilda löplista.