Vila i frid
Helgen som gick, ett av de största hedersuppdragen jag haft, någonsin. Vore fel att säga att det var roligt men samtidigt var det inte heller ledsamt eller tragiskt. Jag kan inte tycka annat än att, i det här fallet min mormor, vara väl unt att få avsluta sitt liv men någon slags värdighet och framför allt att hon får flytta till en bättre värld, att hon får se sitt hopp uppfyllt och hon får se sin Frälsare ansikte mot ansikte. Hon kommer definitivt av många vara saknad och det är väl så som det ska vara egentligen för som någon har sagt: Sorg är den största ära kärleken kan få.
Mormor Melida, vila i frid!