Corona and beyond

Hela världen har ju gått in i ett tillstånd den sällan varit före det här. En pandemi. Jag känner mig ambivalent då jag å ena sidan mår bra, min familj mår bra och länet jag bor i än klarat sig hyfsat bra. Å andra sidan är jag oerhört less på det här och vill att det ska ta slut ögonblickligen. En tillvaro utan sport är för mig rätt trist och då har jag inte nämnt specifikt hockeysäsongens abrupta och absurda slut. Min klubb Björklöven hade gått upp till SHL, det är jag helt övertygad om, hoppas att uppgången endast försköts ett år.

Jag mår som sagt bra och orsaken till den här bloggens tillkomst, min operation, har passerat sexårsjubileum, otroligt vad tiden går ändå. Fortfarande hyfsat viktstabil och som jag sagt tidigare, jag kommer aldrig tillåta mig själv att hamna ens i närheten av den situation jag var i för sex år sen, aldrig. 

Vad det gäller träning så har det varit mindre med det, flera år sen det varit så lite, men ikväll har jag spelat innebandy och det får vara starten för lite av en omstart och jag har cyklat 9 mil eller nåt sånt fördelat på två turer hittills i år så den säsongen är igång. Gym har ju den här coronan gjort att man tappat gnistan för men jag vet att när jag väl återvänder dit kommer jag gilla det, bestämmer här och nu att det får bli i veckan. 

Däremot har jag jagat desto mer, jag har känt att jag behöver vara ute i naturen för att må bra. Tre vildsvin har det blivit hittills i år och jag försöker sikta på tvåsiffrigt. 

(null)
Formidabelt vilt.