2016, it´s in the books.

Årets sista dag är här (rent tekniskt postas det årets första dag men i alla fall) och det är på sin plats med ett försök att sammanfatta 2016, sammanfattningar av 2014 och 2015 finns här och här
 
Ett år med stora förändringar, på ett sätt fullt jämförbara med 2014, men mer då såklart med yttre förutsättningar då vi som familj gjort en stor förändring i och med våran flytt till Värmland och Kristinehamn. Känslor och tankar runt det har jag skrivit om förut och det är ju något fortlöpande kan jag tycka då det är mindre än ett halvår sedan vi flyttade hit. Att landa, komma rätt och finna sin plats tar sin tid och jag vill göra allt jag kan in på 2017 för att komma än mer rätt so to speak för att djupast och i slutänden vara till så stor välsignelse som möjligt. Sagt det förut och säger det igen, jag otrivs inte med någonting här, däremot saknar jag det vi hade och som var mitt och vårt liv tills nu. Det hindrar ju dock inte från att t.ex verkligen se fram emot våren med varmare väder, grönare natur och Sveriges största sjö in på husknuten. Jag ser fram emot att kunna cykla tidigare på året, går ju för allt i världen att göra det nu om man skulle vilja men jag väntar ett tag, någon ordning får det väl vara, ha ha.
 
Vi gick in i 2016 med vetskapen att under året vi skulle flytta. Det gjorde att jag under första halvan av året försökte ta vara på tiden eller vad man ska säga. Jag var ute i skog och natur ganska mycket och på så sätt försökte njuta av det som jag uppskattar med det som var vårt hem och vår tillvaro, och för all del det som också var min uppväxt då jag rätt mycket befann mig i Lycksele kommun i samband med en del busskörning där. Ett antal mil i den gamla Saaben blev det i alla fall likaså ett antal brasor med tillhörande kokkaffepannor. Just busskörningen kan jag sakna numer då jag tycker det är otroligt roligt att köra buss, tror jag sagt det förut, att jag tycker det nog är roligare än vad det egentligen liksom är men i alla fall. D-kortet har jag ju med mig och det kan säkert komma till användning och nytta någon gång här med. Roligheten med körningen har definitivt också att göra med att de olika åkare jag har kört åt alla varit bra folk och bra företag, sånt är viktigt. Jag imponeras över de som ids hålla på då det inte är enkelt att bedriva sådan verksamhet så thumbs up Arctic Bus, Brändströms Buss, Umeå Buss, Wennbergs Buss och de andra jag träffat på och fått köra med och åt under året. 
 
Boende ordnade sig bra och vi sålde vårt hus i Granö och köpte ett hus i Kristinehamn. Vi upplevde Guds hjälp i detta då vi inte är jätterutinerade vad det gäller fastighetsaffärer. 
 
Utanför vårat nya och nuvarande hem. Sedan bilden togs har frun bytt glasögon. :-)
 
Sköt ingen älg under årets älgjakt, siktade på en som med lite flyt kunde placerat sig i för mig bättre läge men så blev det inte så den älgkon fick fara. Aldrig jagat så lite som 2016, förhoppningsvis blir det mer och bättre 2017. De dagar jag var uppe i Kussjön var dock trevliga och jag njöt ändå.
 
En bra dag i september, pass 22 Hunnraningen.
 
Blev inget upprepande av Lidingöloppet, kanske jag försöker ge mig på det 2017, inte bestämt mig.
 
Annars är det roligaste vad det gäller träning/sport/motion/whatever är att jag börjat spela innebandy i serie igen, 15 år sedan jag gjorde det senast, oerhört roligt, och på fredag är det match igen. 
 
Den vite till höger är jag, ett av de två mål som vårt lag gjort vid fototillfället hade jag lyckats krångla in.
Tyvärr torsk när matchen var slut.
 
Jag ser med tillförsikt fram emot ytterligare ett nytt år. I mars är det 3 år sedan min operation, den som så genomgripande gjort mitt liv bättre. Jag inser också att det är på något vis nu och framöver som jag ska bibehålla både vikt och livsstil som gör att jag t.ex inte går upp en massa i vikt igen. Jag har opererat min magsäck och inte min hjärna och jag måste vara vaken på mitt "tänk" resten av mitt liv, jag fattar det. Jag har lovat mig att aldrig tillåta mig själv att hamna i en situation som ens nära påminner om den jag var i och som drev fram den lösning jag sökte och fick. Jag är skyldig mig själv, min familj, det samhälle som betalat kalaset och djupast sett den Gud som gett mig livet att ge mig själv de bästa av förutsättningar att leva det för mig bästa och mest meningsfulla liv som tänkas kan. Jag vet inte i allt vad det är, jag har mycket kvar att upptäcka, men övervikt är inget som är inkluderat i min tanke om framtiden, den saken är säker. 
 
En bra dag i december.
 
Den 1 januari 2016 var jag på gymmet, det såg jag till att vara 31 december också, gott så.
 
Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett och idag hjälper Herren. Framåt mot ett gott 2017!