Checkpoint 2014
Det är endast några dagar kvar av 2014, ett 2014 som jag nog vill betrakta som det kanske bästa året jag haft i vuxen ålder. 2000 och 2002 givetvis väldigt bra år också, åren då våra barn föddes men ni förstår säkert. Hade någon 1 januari i år sagt och nämnt saker som skulle hända under året hade jag nog inte riktigt trott på den personen faktiskt, det hade tyckts lite för bra för att vara sant. Jag tänkte i detta inlägg försöka sammanfatta detta i mina ögon fantastiska år, 2014.
Året började med att jag sedan sommaren 2013 hade rätt stora problem med hälsan med mitt diskbråck i spetsen. Jag åt så gott som varje dag Tramadol som är ett morfinpreparat för att göra tillvaron någorlunda hanterbar. Alltså, jag hade ont i ryggen i regel jämt och ofta väldigt ont. Man måste nog uppleva diskbråck och/eller ryggskott eller dyl. själv för att riktigt förstå vad det handlar om, smärtan vissa dagar är riktigt jobbig. Hösten 2013 hade jag sökt och fått remiss till kirurgen i Lycksele för att få göra en magsäckskirurgi med det givna och uppenbara syftet att gå ner i vikt. Jag var/är inte dummare än att jag förstår att kroppen sliter ont, även utan diskbråck, med en massa ballast att släpa på varje steg man tar. Bollen var sas redan i rullning vid årsskiftet och även om jag någonstans förstår att det kan vara bra att sånt här kan ta några månader för en del, så man hinner tänka igenom saker och ting ordenligt, så har jag sagt förut och säger igen, jag hade opererat tidigare om jag fått möjlighet till det och utan att tveka samma kväll remissen skickades, om jag helt fått välja och bestäma själv. Diskbråcket var den utlösande faktorn till att jag sökte ett sådant alternativ men jag har funderat en del och kommit fram till att jag tror att jag nog skulle kunnat sas hamnat där förr eller senare ändå men i alla fall. Så här efteråt kan jag nog faktiskt tycka att diskbråcket var värt det så att säga, märkligt nog. Att gå ner i vikt har varit och är värt så otroligt mycket och var det diskbråcket som gjorde att det blev av, so be it! Hur som helst, jag var halvtidssjukskriven en del under vintern då jag inte kunde köra taxi ordentligt, att det strulade en massa med försäkringskassan är liksom helt givet numer känns det som men jag överlevde, gott så.
I början på mars hade jag blivit kallad till inskrivning på kirurgen, efter ett antal besök och div. undersökningar och provtagningar och jag vägde då in mig på 131 kg, alltså 131 kg. Tror inte det var all time-high, den vikten vet jag inte men det var nog mycket ändå tycker jag. Jag är ca 178 cm lång så jag var kraftigt överviktig med ett bmi over the roof (drygt 41). Efter att ha gått på flytande föda ett par veckor och på det viset gått ner några kilo så opererades jag 18 mars. Man vill helt enkelt ha bättre plats i bukhålan när man opereras plus att det också handlar om att visa sas god inställning. Opererades en tisdag och fick åka hem på torsdagen två dagar efter. Jag körde dit och körde hem, personalen undrade f.ö om jag skulle få skjuts men jag kör hellre än jag åker, gör ju så att säga ingen skillnad på smärta (vilket jag inte hade så mycket). Jag for förbi och handlade på ICA innan jag for hem också, vet inte om jag egentligen liksom fick det men jag var ju liks i närheten så jag tyckte jag borde, rätt eller fel, passa på. Sjukskriven 3 veckor efter operationen vilket är standard. Gick kortare promenader dagarna efter jag kom hem utan större problem och ganska snabbt visade sig resultatet på vågen också. Omställningen med först endast vätska och senare små portioner som ska tuggas mer än förut gick bra tycker jag, min motivation var (och är) stor så jag kan säga att jag välkomnade förändring.
18 mars, efter operationen som på nåt sätt var startskottet till mycket bra som hänt sen.
21 mars, 3 dagar efter operationen, en lit´n promenad.
Våren kom tidigare än förra året och 1 april startade min cykelsäsong, något jag då sett fram emot väldigt mycket. Ni som följt bloggen vet att det landade till slut på 131 mils cykling, något jag är nöjd med. Kunde varit lite mer men samtidigt också mindre. Jag har tidigare försökt beskriva lite hur jag upplever cyklingen och vad den betyder för mig. Det är inte bara motion och träning den ger även om det såklart också är väldigt viktigt. Det gör mig väldigt gott i själen att vara ute i skogen och naturen, det gör gott med mig, kan nog inte utrycka det bättre än så tror jag. Lukter, färger, ljud och djur berör mig helt enkelt. En sommar som den vi hade var ju också helt fantastisk vad det gäller väder så jag hade enormt tur på det viset, jag behövde nästan aldrig ställa in någon cykeltur för att det t.ex regnade och/eller åskade. Jag har försökt flera gånger beskriva i ord och text mina upplevelser kring cyklingen så jag rekommenderar dessa för ytterligare läsning om just det.
En bild som får sammanfatta och representera mina 131 mil på cykel, Stor-Korbesjön 22 juli.
Den vackra sommaren gjorde f.ö också att jag badade mer än jag gjort någon gång i vuxen ålder, vet inte exakt hur många tillfällen det blev under sommaren men fler än 10 i alla fall, otroligt trevligt. T.ex Vidstrandsnäs blev ett favoritställe som varmt rekommenderas, ovanligt klart vatten är det där som en parentes så har man simglasögon eller cyklop ser man bra under vattnet.
Bad Tegsnäset 24 juli.
Vad det då gäller själva viktminskningen så kan jag säga att jag till dags dato gått ner 44 kg. Jag väger alltså, vid senaste vägningen, 87 kilo. Sagt det förut och säger det igen: Det känns overkligt, och grymt bra! Sagt det också förut och säger det också igen: Jag är verkligen glad att jag fick möjligheten att göra en gastric bypass-operation (och för all del att jag tog möjligheten)! Jag har fått mycket av livet tillbaka so to say. Viktminskningen är lite drygt 33% vilket också jag inser är rätt mycket och som sagt också mycket glädjande. Jag är nöjd med hur många kilo det blivit och även om jag tror och hoppas att det blir något eller några kilo till är jag ändå ganska tillfreds om så inte sker. Väger jag 87 pannor resten av mitt liv, so be it. Storlek på kläder är ett annat logiskt glädjeämne, att kunna ha liksom vanliga kläder känns otroligt kul. Fascinerande det här med hjärnan i samband med kläder faktiskt, alltså att jag kan när jag klär på mig få ryggmärgsreflexen att: "dom här byxorna är ju alldeles för små och för trånga för att du ska kunna ha dom" fast dom passar, märkligt det där.
Tröjan storlek: L, byxorna storlek i midjan: 34 tum. För de flesta förmodligen ingen större sak, för mig rätt storslaget.
Höstens begivenhet älgjakten gick så bra som man kan kräva eller vänta och jag sköt själv 2 älgar, en s.k doublé där jag alltså sköt 2 älgar vid samma tillfälle, 2 älgar som följdes åt, gott så. Jag ser fram emot kommande höstar och jakter, då med nya jaktkläder.
Husqvarnan nös, 10 september.
Senare under hösten började jag styrketräna, en form av träning jag innan hade liten och ingen erfarenhet utav. Vet inte exakt hur många gånger jag kommit mig iväg på gymmet hittills men skulle tro det är mellan 15-20 gånger och fler ska det såklart bli då jag tycker det både är kul och givande. Just nu just idag är jag förkyld och tänker att det är klokast att låta bli tills jag blivit friskare (alltså, risken är att jag försöker mig dit imorgon). Skidor har det inte blivit något än, jag hoppas det kommer lite mer snö snart så att det blir lite skidåkning också.
Bra saker att ha på ett gym, iaf för mig.
Vidare lyckades jag under hösten och vintern 2014 med min föresats att ta busskort vilket jag är väldigt nöjd med det och också lite stolt för jag är ingen studiemässig gigant. Vill nu efter jul och nyår givetvis få nytta av det jag gjort och börja köra buss och sas få betalt för det, inte alls orolig att det inte ska ordna sig. Resorna och besöken till Saxnäs och Vilhelmina var roliga på sitt sätt också. Predikningar, podcastrar, hårdrock etc. i kombination med kaffe är underskattat när man kör bil. Några löpturer på det och trevligt boende på Saxnäsgården (osv. och m.m) gör att hela idén med att ta busskort är en av mina bättre och jag sänder en tanke till de som hjälp mig på vägen till färdig utbildning. Utbildningsledaren Ulf ska ha en extra eloge, oerhört pedagogisk lärare och oerhört skön människa.
Lite suddigt och så men ni fattar, he jer barra å bränn.
Jag har i regel ljud i lurar eller stereo när jag gör saker, cyklar, tar promenader, tränar, kör bil, whatsoever. Ljudböcker har jag nämnt förut som god lyssning och dessa har det blivit i år. I övrigt blir det mycket hårdrock och även div podcastrar, predikningar och radioprogram, de senare gärna t.ex P3 Dokumentär och På Minuten. Jag har inte riktigt i år på samma sätt som ifjol med Pagan´s Mind hittat nåt nytt band som jag totalt fastnat för, jag har upptäckt nya bra band sas men inte riktigt samma upplevelse som dom var och blev. Men det finns mycket bra musik, ny som äldre, och med spotify så finns det ju väldigt lättillgängligt.
Finns mer som jag nog borde nämna om när jag skriver om mitt 2014, detta får vara ett axplock. Jag är väldigt tacksam till främst Gud själv som låtit mig få uppleva ett så bra år! Utan Honom vore mitt liv lite och ingenting. Vidare är jag tacksam till min familj och särskilt min fru som stöttat mig igenom det som i och för sig mestadels varit roligt men samtidigt varit och är ett arbete som behövt och behöver göras. Jag har haft väldigt tur vad det gäller det här med fru och familj, Gud är god (där också)! Jag vill också säga tack till det som är både min församling och arbetsgivare, Saronförsamlingen i Granö, ni betyder mer än ni anar.
Full gas för ett gott 2015!
skriven
Grymt bra jobbat! Föredömligt!