viktminskningivildmarken.blogg.se

Igår på Valborgsmässoafton fick jag vara med om en oväntad, rolig, intressant och mest berörande upplevelse.

 

Min släkt härstammar på min pappas sida från Västernorrland, byn Djuptjärn i det som för gammalt skulle ha kallats för Trehörningsjö socken. Jag minns mina somrar i bygden med mycket glädje och värme, något jag nämnt lite om här. Till saken hör att på 50-talet så emigrerade två av min farfars syskon till Australien, en för tiden riktigt stor apparat vilket det i och för sig torde vara nu också men jag tror nog det var en än större sak då. Det var i alla fall två systrar till min farfar som med sina familjer reste iväg och det hade hänt sig så att de var gifta med var sin bror som var från grannbyn Högbränna 5 km bort. De skulle efter de etablerat sig i Australien bli lite av pionjärmissionärer på Papua Nya Guinea som ligger norr om Australien och vad jag har fattat är det för en sig väldigt intressant historia. Hur som helst, som barn var jag faktiskt och besökte Papua Nya Guinea (och Australien som jag och min fru besökt tillsammans också) och det glömmer jag aldrig. Min pappa berättade att som barn minns hur de reste och så vidare och vad jag har fattat så gick min farfar och farmor i funderation att så att säga följa med men så blev det alltså inte utan de bodde kvar på min farfars hemgård. Dessa systrar och svågrar till min farfar har jag träffat vid några tillfällen både i Sverige när de besökt sitt gamla hemland och i Australien när vi var där.

 

Vad har det då med gårdagens Valborgsmässofirande att göra? Jo, den nytillträdde pastorn i grannförsamlingen höll ett vårtal och han berättade en gripande historia om sin farfar som involverade Västernorrland och byn Högbränna i Trehörningsjö socken. Jag hinner tänka: "Hur många bodde det i Högbränna förr i tiin egentligen? Kan omöjligt ha varit särskilt många". Alltså jag fortsätter lyssna med insikten att vi borde/torde vara släkt i släkt med varandra på något sätt, jag och predikanten som talar. Han fortsätter sin berättelse som bland annat mynnar ut i att hans farfar hade två bröder som emigrerade till Australien för länge sen och jag känner i hjärtat direkt någon slags samhörighet med honom, fastän jag aldrig sett honom förut i hela mitt liv. Jag går givetvis fram till honom efteråt och vi talas vid en stund och vi konstaterar att vi har samma rötter om än på lite olika vis. Hans farfar var alltså bror till min farfars svågrar. Väldigt roligt och väldigt förvånande såklart! Ibland är världen liten och det är stort att i allt se att den Gud som inspirerade våra släktingar att emigrera för länge sen också på ålderns höst mötte brodern, hans farfar, som stannade hemma och att ättlingar till dessa, alltså jag och Ulf som han heter, efter bästa förmåga försöker tjäna samme Gud många år senare.

 

Livet är bra intressant ibland.