viktminskningivildmarken.blogg.se

I sommar fyller vårt äldsta barn 18 år. Overkligt på ett vis men också kul, tiden har sin gång och man får försöka go with the flow. Till åldern hör t.ex att vara i processen att ta körkort och vi har sen förra året övningskört lite grann men in på 2018 bestämt oss för att ta tag i saken mera bestämt. Jag tycker det är roligt att se hur hon utvecklas varje gång vi kör och samtidigt är det ju en utmaning att försöka lära ut det som i många år och ännu fler mil till vissa delar varit min inkomst. Inte helt självklart att kunna förklara det som i mitt handlande är helt självklart, köra bil är inget svårt för mig men det fattar man ju att det är när man inte gjort det tidigare. Jag tycker det är roligt att vara ute på småvägarna runt Kristinehamn med henne.

 

Det är ju heller inte utan att man tänker på när man själv tog körkort för snart 25 år sedan. Jag övningskörde ganska lite privat då jag inte hade någon naturlig att kunna övningsköra med. Då behövde man vara 17 år och 6 månader för att få övningsköra så jag hann inte riktigt göra det med min pappa som dog när jag var 17 år och 7 månader. Men jag hann faktiskt övningsköra en gång med honom, samma vecka som han dog, och det minnet är ett viktigt minne som jag vårdar ömt. Sen så här i efterhand kan man ju iof fråga sig hur tur jag/vi hade den gången egentligen då han faktiskt direkt lät mig köra de två milen från Lycksele till min hemby Knaften, på en 90-väg en mörk kväll mitt i vintern. Det skedde inga intermezzon iaf och i augusti samma år, 1993, tog jag körkort. 25 år, ett kvarts sekel sen, och lika lång är den tid jag alltså levt utan föräldrar. Lång tid på ett sätt, samtidigt kort tid, jag saknar dom fortfarande och den känslan har jag insett jag får leva med resten av mitt liv. Jag är absolut tacksam för det liv jag har men det hindrar ju inte att man skulle önska att människor som inte finns ibland oss längre skulle ha fått göra det något längre.

 

Vi har haft bättre känsla av vinter denna vinter än förra. Snön har legat några veckor om än i små mängder såklart, ljuset det ger är den stora fördelen i alla fall för fjolåret när antalet snödagar var ungefär en vecka var trist och mörkt så det förslår.

 

 

Jag har kört buss för första gången sen vi flyttade till Värmland, det skedde i samband med att vi var uppe i Västerbotten i samband med nyår och det var delar av Björklövens supporterklubb som åkte med. Bortamatch mot Modo på programmet där det blev en riktigt skön seger. Oerhört kul att köra buss igen! Bra att hålla uppe lite kunskaper och jag tror jag ska försöka få mig få tag i lite strökörning här nere också, tror det isf kommer lösa sig med ungeför ett telefonsamtal (med påföljande träff i verkliga livet).

 

 

Försöker nöta på med träningen och har fått lite av en nytändning med styrketräning tycker jag. Jag gör omtag på det sättet att jag försöker läsa på mer vad det gäller teknik i olika övningar för att göra rätt så jag inte riskerar skador med sikte på att bli starkare och hälsosammare, känns kul i alla fall. Innebandyn nöter jag på med också, där är jag mer besviken på hur säsongen utvecklat sig dock. Men det är ändå kul att få umgås med laget och jag har också varit förkyld en hel del i vinter så det har blivit en del knas med träningstäthet och matchdeltagande. På fredag om en vecka en ny chans igen.