Ved, å lite allt möjligt.
I och med att det skedde ett terrordåd i vår huvudstad tappade jag fart, om jag nu någonsin haft någon sådan, i att skriva blogginlägg. Saker ställs lite på sin spets när något så dramatiskt händer och ens egna förehavanden blir inte fullt så viktiga eller intressanta. Hur som helst, livet går vidare oavsett och framtiden får visa vad detta eventuellt kommer leda till.
Förra veckan var jag på pastorsdagar vid Mälarens strand för god gemenskap och bra undervisning. Slagit mig så många gånger vid samlingar liknande denna vilken ynnest jag tycker det är att få jobba med och göra det jag gör. Låter kanske plastigt men så är det. Jag har och har haft så oerhört många grymma (som i bra) kollegor genom åren som jag ser som verkliga föredömen i mitt liv och som jag är glad att jag haft som stöttning och hjälp under de drygt 20 år jag jobbat med detta. Att vara och jobba som pastor har givetvis sina baksidor och tyngre passager men inte minst då är det bra med vänner och kollegor, så enkelt är det.
Vackert vid Mälarens strand, om jag får säga det själv.
Undrens tid är inte förbi, jag har spelat en seriematch i fotboll! Det är en mycket större skräll än att jag gjort comeback i innebandyns värld. Jag har aldrig spelat fotboll organiserat ever i hela mitt liv och jag skrev lite om hur detta kommer sig här. Vi förlorade stort men jag tycker det var roligt ändå. Dock så får jag ont i kroppen på ett annat sätt än t.ex träningsvärk vid löpning eller innebandy. Häl/hälsena ömmar efteråt så jag får se om jag fixar mer av detta. Sen är jag ju inte särskilt bra på fotboll, det är ju det största problemet (ha ha) men övning ger väl färdighet. Lite av en parentes men jag hade pulsklocka på mig och den förtäljde att jag sprang 6,77 km och hade en snittpuls på 145 slag i minuten. Om inte annat får man ser det som en nyttig duvning av kroppen, förutom då kanske ömheten i vänster häl/hälsena.
Högerbacken i hemmalaget, äldst på plan.
Våren i Värmland är något annat än vad man är van, för man kan konstatera att den kommit nu, våren. Valborgsmässoafton tillbringades ute i Hult och Vänern är vacker, det hjälps inte.
Sveriges största sjö, en av de vackrare också kanske.
Ved. Aldrig trodde jag att jag skulle anstränga mig nämnvärt för att elda men så har det blivit denna vår. För några veckor sen fick jag tips om en annons om gratis ved mot avhämtning i Karlstad. Snål som man är nappade jag på erbjudandet och hyrde en släp och for och hämtade 3 släpvagnslass. Alltså veden låg i en timmerhög på baksidan av ett nybyggt hus så det blev rätt mycket jobb att kapa upp i lagoma längder och sen för hand bära fram till till släpvagnen. Bra träning om jag får säga det själv och jag konstaterar att det inte är konstigt att man var stark förr, iaf de som jobbade i skogen. De liksom styrketränade ju hela dagarna och jag lyfter på hatten åt huggara och bruschlara från förr, ni är värd all beundran och respekt. En snäll församlingsmedlem har lånat oss sin vedklyv och snart är allt kapat och klyvt och jag har funnit det avslappnande på något konstigt sätt att hålla på med dessa vedklabbar. Det rensar skallen på något vis och det är faktiskt så att jag lite dragit på att göra färdigt då jag som sagt funnit tillfredsställelse i att hemarbeta med detta.
x3, gammsaaben fick göra rätt för sig.
Vedboden (idag) full, good feeling.
I lurarna: Lyssnat klart på en talbok, En bror att dö för av Roslund & Thunberg. Det är en uppföljare till Björndansen från 2014 och jag tycker båda är bra för att inte säga riktigt bra och väl värda att lyssna på eller läsa.
skriven
Inte metal när man pysslar med ved?