Slut, och början.
Helgen som gick, vårat lag hade sista matchen för säsongen och vi avslutade med förlust. Surt, jag själv krånglade fram en assist men det spelar mindre roll när man förlorar, dessutom tycker jag inte att jag de 2 senaste matcherna har varit särskilt bra. Men i alla fall. Sett till det stora hela är jag väldigt glad att jag för det första kom att börja spela innebandy organiserat igen, det var lite av en slump att det blev så och jag är väldigt tacksam att fick den möjligheten, så tack alla lagkamrater i Lusasken IK! För det andra har det gått över all förväntan med min egen produktion. Jag spelade 10 av lagets 16 matcher, kom ju in lite senare, och på dessa gjorde jag 6 mål och 6 assist och hamnade 4:a i lagets interna poängliga, det hade jag aldrig kunnat tro innan. Det ger ju lite motivation att försöka träna bra i sommar så att jag är hyfsat förberedd när hösten kommer för ja, jag vill ju fortsätta då. Ett litet sidospår men ändå, sista matchen var på bortaplan i Kil och under uppvärmningen hade man bl.a dansband sas till uppvärmningen, ibland går det inte ens vara ironisk över det faktum att man är i Värmland, ha ha.
I helgen var det också fint väder så i lördags gick jag milspåret runt Hultet, om inte annat för att reka inför löpsäsongen och samtidigt få sig en dos natur. Hann bli mörkt innan det var färdigt men det avhjälptes hjälpligt med medhavd pannlampa, gott så.
I söndags gjorde jag säsongsdebut vad det gäller cykel. Detta sätt att motionera som mer än något annat varit mitt sätt att motionera inte minst sommaren i samband med operationen som det snart är 3 år sedan jag gjorde. Här har det ju gått att cykla i princip hela "vintern" då det enligt ortsborna var länge sedan det var så lite vinter en vinter men jag ville ha i alla fall lite feeling av någon slags vår innan jag gjorde slag i saken så det fick bli nu. 3,5 mil blev det och ömheten i bakdelsskinnet går inte ta miste på men det blir nog bra med det när man sas ordentligt nött in det. Rätt kallt ändå så våren får gärna göra sin ordentliga entré tämligen omgående. I lurarna fick det givetvis bli det band och det album jag haft som soundtrack mer än något annat i samband med cykel sen jag ordentligt började upptäcka det sättet att motionera/träna: Pagan's Mind – God's Equation. Detta band skulle gärna få göra ett nytt album snart då deras andra skivor håller väldigt hög kvalité och jag gärna skulle vilja höra mer. Tidigare cykelpremiär(er) kan man läsa om här.
Var tvungen att stanna en liten stund, för att i detta fall titta lite på Varnumsviken.
I lurarna i övrigt nöter jag på med lite talböcker, t.ex Lee Child. Inne på den 19:e (Titel: Personligt) han skrivit i serien om Jack Reacher och jag gillar, uppenbarligen, den författaren och den bokserien. Vill också kommentera det faktum att ett par av dessa böcker filmatiserats och där anser jag att man misslyckas någonting enormt. Böckerna är mycket bättre än filmerna och framför allt så misslyckas man ju totalt med att ens i närheten att porträttera huvudpersonen själv. Han beskrivs som stor, stark, muskulös och intelligent och det lyckas inte Tom Cruise alls ens i närheten förmedla. Den senaste filmen pallade jag faktiskt inte ens att se färdigt, den är i jämförelse med boken fullständigt kass så jag rekommenderar samtliga att istället läsa, eller som jag, lyssna till Ingen återvändo.
Kallt men kul.