Snart så, förhoppningsvis.
Det ska bli väldigt intressant att se hur de närmaste veckorna kommer te sig. I Västerbotten är det fortfarande länge kvar till vår men jag har ju förstått att läget är annorlunda i Värmland. Bara igår var det 7-8 plusgrader och det finns lite och ingen snö i och kring själva Kristinehamn, närheten till Vänern har sitt till det. I och för sig snöade det imorse men det har nästan tinat allt under dagen. Gråslasket till vinter som varit i princip den enda vinter vi haft kommer ju övergå i vår så småningom och då en vår jag aldrig egentligen tidigare upplevt. Den femte årstiden som vårvintern också kan kallas norrut är fin, det ska medges men den vår som innehåller grönska, hägg och syrén, den ska bli intressant, och förhoppningsvis skön och trevlig. Jag ser fram emot löp- och cykelsäsongen också för även om det går att göra liksom när som helst, även på vintern, så är det helst i skogsmark jag gör det och då är blötslasket som varit nu några månader inte så roligt, i alla fall inte för mig. Har kollat ut lite fler cykelrundor så det ser jag, som sagt, verkligen fram emot.
Älgköttet jag hängt ut på tork har nu definitivt möglat, känns surt men jag har en plan B, återkommer med rapport.
Två matcher kvar av innebandysäsongen, ska försöka göra mitt bästa.
Jag kan verkligen sakna Norrland och Granö ibland, det hjälps inte. Allt vi hade av relationer, vänner, församling, liv. Och det fanns en typ av lugn som inte finns riktigt på samma sätt, alltså att man t.ex lätt kunde fara ut i naturen och veta att här finns sas ingen annan. Det hör också ihop med att jag bott i en sån kontext (i brist på annat ord) i hela mitt liv tidigare och kände mig helt hemma i den. Med det sagt så påminner jag igen om det jag sagt flera gånger förut. Jag otrivs inte med något här, tvärtom, men det tar sin tid att riktigt landa med allt här och under tiden kan jag sakna det invanda, kända och uppskattade där.
Ska man vända på det, vilket jag tycker att man ska, så kan jag ju verkligen uppskatta här att vi nu t.ex har ett schysst italienskt hak ungefär 1 km från våran ytterdörr, tillsammans med ett antal andra bra lunch- och fikaställen. Hemmablind kan man nog bli vart som helst och jag tycker Kristinehamn är en trevlig stad och jag hoppas de som bor här har vett att uppskatta det som finns att uppskatta för det är en hel del, om jag får säga det själv. Närheten till t.ex Karlstad och Örebro gör ju också det är hyfsat nära till div idrottsevenmang och konserter om man skulle komma på det ilet.
Bredband, ingrävt i vårt hus innan sommaren, tack för det.
Inte mycket till vinter kanske, men fint ändå på något vis.
Kommunens högsta punkt detta btw, Paradishöjden (för en månad sen).