Älgjakt 2016
Som läsare av den här bloggen vet så är älgjakt ett årligt återkommande scenario för mig, det är bara att använda sökfunktionen till vänster för att hitta tidigare inlägg i ämnet. Detta år känns det lite annorlunda än kanske alla andra år sedan 1993 då jag började jaga älg. Detta såklart pga flytten och att jag med största sannolikhet kommer jaga de lägst antal dagar på en höst, iaf som det ser ut nu. Så det var med både förväntan och ett stänk sentimentalitet jag satte mig på tåget för resa norröver. Vi lämnade den äldre av våra bilar tidigare så den väntade sas på plats när jag senare efter byte till flyg och sen buss kom tillbaka till mina gamla hemtrakter. Jag jagar sedan 2007 i Kussjöns VVO och jag säger direkt att det tänker jag fortsätta med kommande år också såtillvida inget oförutsett inträffar. Jag trivs med laget och markerna där och nu när det blivit några år så har jag ju det lite lättare med geografin och vars passen finns etc. Sånt tar lite tid innan det sätter sig, vissa pass har jag inte än suttit på (sånt lottas så det vet man aldrig innan) men en majoritet av postställena börjar jag nog veta vars dom är. Sägas ska också att jag inte sköt någon älg under de 6 dagars jakt jag var med. Jag såg en älgko första dagen men avståndet i kombination med farten den höll så var det aldrig aktuellt att avlossa skott. Jag såg en annan älgko några dagar senare och där var det närmare, där var avståndet tillräckligt nära men den stod i riset och tryckte och kom aldrig fram så skotthållet blev rent. Dessutom var det fullt ståndskall så jag visste inte exakt vars hunden höll till, så det blev inte läge där heller men det hade behövts rätt lite så hade det blivit ett bra läge, jag bedömer att älgen hade behövt flytta sig ca 10 meter så hade skottfältet varit rent men men, så är jakten. Jag har kokat kaffe dagligen och jag har njutit av varenda kopp. Vi har som lag, iaf några av oss, hjälpt till med lite göromål såsom målning av slakthuset där vi håller till också, kul att kunna bidra med det man kan nu när man inte bor på orten längre.
Lite bilder:
Förstmöran, få dagar som man ser fram emot så mycket. Fick som synes pass 8 Gammnybränna/Kuslia.
Här hade jag älgbesök (sas till vänster utanför bild) nån timme senare efter denna bild togs, fin morgon som synes.
Kostade på finkaffe gjorde jag också, bra grejer!
En annan fin morgon på väg till pass K.
Römulla gör sus´n!
Hämtning av den största älgen som sköts de dagar jag var uppe, skjuten av en ung dam, kul!
Passade på när jag var i krokarna att hälsa på min mormor, hon har jag skrivit om tidigare också. Som alltid roligt och underbart att få ha den ynnesten, alltså att få ha henne i livet fortfarande. Dock är det ju så att iom att hon är 99 år och vi nu bor typ 80 mil ifrån varandra så är det ju rent krasst så att det inte är säkert att vi träffs i detta jordelivet fler gånger. Det blev så påtagligt när vi bad tillsammans innan vi skildes åt, jag tänker: Träffs vi igen? Långt ifrån säkert men i allt så vet jag att hur det än blir med den saken så kommer vi träffas på en annan plats förr eller senare och den vetskapen är en stor tröst och ett stort hopp. Jag grät en tår på väg därifrån och det lika mycket i tacksamhet att vi fick träffas den här gången liksom ett antal gånger de senaste åren.
Mormor Melida, du är för mig i mycket ett föredöme och möts vi inte igen på jorden så möts vi igen på annan ort.
Såg till att se Björklövens hemmapremiär också, började i dur och slutade i moll och jag ids inte säga mer om själva matchen än att jag tycker vi behöver nytt ledarskap i båset, detta håller inte. Dock väldigt kul att träffa vänner på ståplats H igen och ja, det blev kaffe och mazarin i första paus. Nya matchstället är oerhört snyggt, snyggaste på väldigt länge och hallen blev väldigt bra också efter ombyggnation.
Katedralen.
Vad det gäller träning hann jag iväg till gymmet i Tegsnäset ett par gånger, var som att träffa en gammal vän, gott så. Hade tänkt mig iväg på löpning också men det hanns inte riktigt med, eller jag prioriterade inte det riktigt. Sprang 5 km på löpband vid ett av gymbesöken, alltid något.
I övrigt blev det en del bilåkande då jag passade på att åka lite av de skogsvägar jag tyckt om under vår tid i Granö, i höstskrud är det verkligen vackert i naturen! Jag tog av den anledningen inlandsvägen/E 45:an när jag åkte hem trots att den är något längre, hemresan inleddes med kanske den runda (eller delar av den) som jag kanske uppskattat mest under mina cykelturer de 3 senaste åren. I lurarna Pagans Mind och i ögat en liten tår, ni som känner mig vet att sådana här detaljer är för mig ganska viktiga. I övrigt har jag lyssnat på Michael Connellys nya bok, Övergången. En bok jag sparat till dessa dagar då han mer än någon författare, vad det gäller talbokslyssning, varit knuten till mina olika turer i skog och mark under den tid vi bott i Granö. Som vanligt tycker jag han levererar och rekommenderar den vidare.
Två samlingar hann jag vara med på i kyrkan som till i somras var mitt andliga hem och min arbetsgivare. Särskilt den andra samlingen, ett vanligt bönemöte, är något jag kommer bära med mig. Det var jag och en person till på det mötet, min gamla granne Ola. En fantastiskt människa och någon jag tillsammans med många andra saknar. Ett vanligt enkelt bönemöte, gör något gott med en människa.
På tal om fantastiska människor vill jag också nämna de jag bodde hos dessa dagar, Patrik och Helén. De och deras familj är en helt underbar konstellation som helt osjälviskt och utgivande upplät sängplats i deras hem och det var verkligen otroligt roligt att få gästa och umgås med människor man verkligen trivs med. Deras vänskap är något jag saknat den tid vi hann bo i Kristinehamn före älgjakten och också nu såklart efter jag kommit hem. Naturligare och skönare människor får man leta efter och de är också verkliga föredömen, jag säger tack! Det var under den tid jag körde taxi i Vindelns kommun som jag på riktigt kom att lära känna dessa människor då jag hälsade på dom ofta en stund på dagarna när jag hade vägarna förbi Tvärålund. Hur som helst, vänskap är bra grejer och jag ser fram emot när vi kan råkas igen.
Dessa dagar var lite av ett mentalt avslut, något som känns bra att få ha gjort. Resan på drygt 80 mil hem ensam i en gammal Saab kändes perfekt på det viset. Tid att fundera och filosofera lite grann och bra väder så de magiskt vackra höstfärgerna verkligen lös i all sin prakt. Att sen få komma hem till de människor man älskar allra mest på jordklotet och man inser att man har det ganska bra!
Älgjakt, me like.