Comeback
Rubriken. I fredags gjorde jag comeback i innebandyns seriespel, 15 år efter senaste matchen jag spelade organiserat. Kan säga direkt att resultatet var inte det önskade, vi förlorade och till det stort men ändå var det väldigt roligt. Idrottsutövande som så att säga är på riktigt, det har jag saknat genom åren och även om detta är i en lägre division är det ändå likväl som sagt på riktigt med tabell, domare, matchställ och möjlighet till avancemang etc. Slumpade sig så att jag fick #95 och direkt gör jag kopplingen till den gamle Björklövenbacken Jesper Jäger som spelade med det numret, samme Jesper som numer är andretränare i Björklöven, f.ö en mycket bra lösning. 15 år sen alltså, länge sen på ett vis men det känns likadant som då, så är det bara. Kan nog också tycka att jag i alla fall inte är en sämre innebandyspelare än då, faktiskt, detta såklart mest pga av att jag är lite lättare i kroppen nu än då och alltså inte borde vara fullt lika långsam. Jag har i alla fall bättre flås än då, den saken är säker, lite har löpningen/cyklingen gett resultat som spiller över på en innebandyplan. Sen är det ju såklart så att jag aldrig någonsin varit en 'bra' innebandyspelare, med något mått mätt, dock en glad utövare av sporten. Jag är tacksam till laget jag tränar/spelar med nu för chansen att hålla på, känslan av sas en andra chans finns där, 15 år (som sagt) sedan senast.
Roligt, det hjälps inte.
I övrigt har snön försvunnit as predicted, ska bli intressant att se om och när den kommer nästa gång och om den isf ligger kvar någon längre tid då.
Inte styrketränat i någon utsträckning alls på slutet, gjorde mig ett kortare/lättare i garaget ikväll, gott så. Två innebandyträningar och på det matchen nämnd ovan och jag tycker det var en rätt ok vecka vad det gäller träning. Mössan mest till för att hålla lurarna på plats.
Tyskt på tröjan.
