Muskler

Senaste typ 2 veckorna har det här med träningen gått lite på sparlåga, jobbat rätt mycket och således haft lite svårare att hinna. Men det är samtidigt ingen ursäkt, tiden är det mest demokratiska som finns då alla fått exakt lika mycket, 24 timmar per dygn är universellt. Styrketränade för nån vecka sen i Lycksele och fick mig iväg i Tegsnäset igår för ett välgörande pass inklusive ett par km löpning. Jag känner verkligen att jag behöver träna på ett eller annat sätt regelbundet för att må bra. Märkligt på ett vis att det ska vara så segt att få till det jag vet är bra. Men iaf, det blir det det blir och jag får försöka förvalta tiden på bästa sätt. Vill ju också försöka ge mig goda förutsättningar till höstens mål Lidingöloppet, det som görs nu har man igen sen, gammal kunskap.
 
Just så, typ.
 
Btw, det här med busskörning. Mina resor down memory lane tycks inte sina. Häromveckan körde jag barn från min gamla skola i byn Knaften till badhuset i Lycksele, en resa jag själv gjorde många gånger under min låg- och mellanstadietid på 80-talet. Jag såg till att åka i god tid för jag ville gå in och titta inne i själva skolan, en skola jag inte varit inne i sen typ tidigt 90-tal. Den är till- och ombyggd sen dess men jag kände igen mig en del och det var hur som helst oerhört roligt att om än bara för nån minut se mig omkring i det som för länge sen var min vardag. En annan rolig sak i sammanhanget är att jag i ett par fall direkt kunde se vem som var förälder till barnet/barnen som klev på bussen sen, äpplet faller i sanning ibland inte långt från trädet. 
 
Angående rubriken, hängde igår ut ett gäng bitar älgkött där tanken är att de ska torka och vara lämpliga att äta om 3-4 veckor. 8 timmar i saltlag brukar funka och jag finner törkötte väldigt begärligt, så begärligt att man måste se till att spara så det finns kvar nån bit till älgjakten i september.
 
Nordlägesbalkong har sina fördelar.
 
 
Sonen har varit hemma ett par dagar med förkylning dock inte värre idag än att vi för ut på en liten utflykt med kaffe och fika som intogs i bilen. En sån där liten tripp där man inte har något särskilt mål utan där resan är själva målet. Livskvalité skulle jag säga också, om jag skulle försöka beskriva vad det är. 
 
Enkelt, och genialiskt. Far och son i bil är trevligt.

Kommentera här: