IF Björklöven
Hoppet är det sista som överger en säger vi ibland, det kan sägas vad det gäller t.ex det egna favoritlagets placering i sluttabellen i allmänhet och definitivt mitt favoritlag Björklövens avslutning på sin säsong i synnerhet. Igår var det hemmamatch igen, en av säsongens 26 och den sista sas planerade. Angående hopp så fanns det innan matchen en viss förhoppning att det trots allt skulle kunna finnas en chans att säsongen skulle kunna förlängas med div fortsättningsserier och kvalspel. Det sista hoppet dog igår och det är bara konstatera att imorgon söndag så är säsongen 2015/2016 över. Jag är väldigt besviken på hur den här säsongen blev, tycker laget underpresterat och jag hoppas vi tillför nytt blod framför allt på ledarsidan. Minns inte på rak arm hur många av dessa 26 hemmamatcher jag har sett live på plats, en snabb koll på spelschemat och jag gissar 17-18 st, märkligt att det ska vara så svårt att minnas (1 bortamatch är det iaf helt säkert, Leksand 27/11). Hur som helst så var det med en liten klump i bröstet jag åker hem efter matchen igår tillsammans med min son. I och med flytten i sommar var ju detta den sista matchen jag kommer se av Björklöven i Umeå under överskådlig tid och även om jag tror att det säkert kommer öppna sig möjligheter så att detta inte var den sista matchen jag såg i T3 Center för all framtid så blir det ju såklart helt annorlunda nästa säsong and beyond.
T3 Center (tidigare bl.a Skycom Arena), my home away from home, typ.
Detta med supporterskap och idrottsintresse kan vara lite svårt att prata med andra om, låter prententiöst i know men så upplever jag det. Jag har insett att jag nog är mer intresserad av sporten i allmänhet och har större intresse av min klubbs förehavanden än mediansupportern i synnerhet. Det kan ibland ställa till det då jag tycker och tror att andra ska känna och tycka likadant som jag angående deras lag och så inser man efter 5 sekunder att så inte är fallet. Jag säger inte att jag är en bättre eller större supporter än andra, jag tror dock jag har mer intresse än de flesta, that´s all. Mitt intresse för Björklöven kan i princip helt tillskrivas min morbror som alldeles för tidigt för några år sedan lämnade detta jordeliv för en bättre plats. Han planterade något i mitt pojkhjärta som sen växte ut i vuxen ålder. Tillsammans med honom hann jag se några matcher och honom kan jag sakna mycket av andra anledningar också, även om det bara egentligen var de sista åren han var i livet som vi umgicks mer regelbundet. Att umgås med, se matcher med och prata Löven med hans söner görs regelbundet och det kommer jag såklart sakna framöver.
Biljett jag hittade i handskfacket i våran gamla Saab. En match jag såg med morbror och kusiner, kaffe i termos och vi vann matchen.
Jag har i ett antal år haft årskort och således sett en hel del matcher. När vi bodde längre in i inlandet så såg jag inte så många matcher per säsong men efter flytten till Vindelns kommun 2007 har det blivit desto fler och utan att ha räknat då jag inte minns exakt ens med spelschemat framför näsan så kan jag säga att det lätt är över 100 tävlingsmatcher live sen dess. IF Björklöven är en stor passion och ett stort intresse i mitt liv så är det bara och kommer vara så för resten av mitt liv. En del säger så där på skoj att: "Ska du inte byta lag nu när du flyttar?" och även om jag vet att det är ett försök till att vara rolig så finner jag en sån fråga extremt korkad, trots att den inte är ställd på allvar. Att byta lag, iaf som vuxen, är helt obegripligt i min värld. Man håller inte på ett resultat, man håller på ett lag och medgångssupportrar som blandar in hur det går för laget i sitt supporterskaps vara eller icka vara kan jag inte på något sätt ta på allvar, så enkelt är det. Åren i division 1 härdade oss lövensupportrar och gallrade sas agnarna från vetet. Jag kan inte säga att det fanns något roligt med degraderingen (som i sig själv kan sägas mycket om men jag gör inte det, inte nu iaf) men om det ska vara någonting skulle det vara att de som var på matcherna då var de som verkligen brydde sig. Och det var också då jag lärde känna rätt många människor som jag nu räknar som mina vänner som jag fått p.g.a att vi håller på samma lag och sett matcher tillsammans, den gemenskapen måste nog upplevas för att förstås. Uppgången till hockeyallsvenskan 2013 är något jag kommer bära med mig för alltid, den tilhör ett av mina ljusaste och roligaste hockeyminnen, tillsammans med SM-guld 1987 och elitserieuppgång 1998. Avgörande kvalmatchen mot Piteå 2013 har jag inspelad i boxen och den raderar jag aldrig.
Andraperiodsvy, kommer sakna den.
Ståplats sektion H, kommer sakna den.
Jag vill avslutningsvis särskilt nämna 2 personer, Tomas och Tomas. Vet inte riktigt hur det kom sig från början men det kom sig i alla fall att jag började stå på samma ställe på själva läktaren på matcherna och det råkade vara på samma ställe som dessa herrar, som i sin tur stått där många år före det. Ett exempel kan ses de 5 första sekunderna detta klipp. Det var ett antal år sedan nu och med tiden har det utvecklats till att bli en sorts vänskap som gör att man numer t.ex ringer till varandra för att snacka Löven och även vid tillfälle följas åt till bortamatcher. Det var tillsammans med dom jag upplevde glädjen av att gå upp i hockeyallsvenskan och det är med dom jag, i princip alltid, dricker kaffe (med mazarin) första periodpaus. Just det utvecklades till en tradition, alltså att någon gick och köpte fika till alla och så byttes man liksom av. Det är så många timmar jag stått och hejat, våndats, jublat, varit frustrerad och allt däremellan med dessa människor och er kommer jag sakna något enormt! Om det någon gång i framtiden kommer spelas avgörande match i Umeå för att t.ex avancera i seriesystemet så kommer jag göra allt för att resa upp för att se matchen live och jag kommer givetvis se den med er på samma ställe som tidigare, och jag lovar att jag tar kaffet.
Raden/steget framför det här räcket, många är dom matcher och ännu fler dom timmar som tillbringats där, kommer sakna det.
Gångna säsongs säsongskort, kommer sakna behovet av ett sådant.
skriven
Min första kommentar på en blogg någonsin - känns på nått sätt rätt att det blir hos dig! Tack för länken på sms, visar att du känner mig väl när det gäller alla dessa sociala medier. Fint å på alla sätt tänkvärt inlägg, framför allt gällande medgångssupportrar. Törs inte ens tänka vad som skrivs på lövenbloggar närmaste tiden. Du säger att du kommer att sakna H. Jag säger att på premiären 16/17 så kommer jag och Thomas att stå i första paus med en kaffe o mazarin över och inte riktigt fatta vad som hänt! Jag väljer nog att se er flytt som en mission - finns nog oerhört många själar därnere som behöver ett gröngult hjärta isf ett BIK el FBKfärgat. Om 2-3 år borde nog bortastå i Nobelhallen vara ganska välfyllt eller?
Lycka till med allt och väl mött på H någon gång i höst hälsar Tomas