Om att trivas
Inte så sällan får jag/vi frågan om hur vi trivs i Värmland och Kristinehamn. Jag kan väl egentligen bara tala för mig själv och svaret är att jag trivts och trivs bra. Så har det varit sen vi flyttade hit tycker jag, jag har inte otrivts med någonting här. Men, för det finns ett men, jag har samtidigt saknat en hel del av vad vi hade i Västerbotten. Och det är väl inte underligt, jag har bott i Västerbottens län i hela mitt liv (förutom ett läsår i Norrbotten/Luleå när jag gick på bibelskola). Så samtidigt som jag trivts och trivs med jobbet och församlingen, även om det tar tid att komma in i allt ordentligt och bli riktigt varm i kläderna, så har saknaden känts, ordentligt. Relationer är ju den stora grejen, det tar tid att lära känna människor och det måste det få göra men det är, som sagt, självklart att jag saknar de vänner vi har kvar uppöver landet. Men det går bättre och bättre och där måste jag säga att mitt återupptagna seriespelande i innebandy har varit en viktig pusselbit. Oavsett division, jag trivs verkligen med tävlingsmomentet och att i samband med träningar sitta och surra, skämta och retas i omklädningsrum etc. Finns vissa likheter med ett jaktlag fast där sitter man bredvid t.ex en brasa men snacket är rätt lika, om än kanske samtalen rör sig om lite olika ämnen. Jag är jättetacksam till laget jag fått komma in i och de har varit schyssta hela vägen och jag har för första gången i mitt liv fått något som liknar ett smeknamn: 'Pastorn', rätt passande kanske, ha ha. Senaste matchen lyckades jag krångla in ett mål också, riktigt kul men inte så kul som det kunde ha varit då vi förlorade matchen men iaf och det kommer fler matcher. Känslan av att liksom ha fått en ny chans är rätt påtaglig faktiskt. Som läsare av den här bloggen vet har jag spelat organiserat tidigare, mellan 96-01, och aldrig trodde jag att den möjligheten skulle dyka upp igen men inte desto mindre väldigt roligt när den nu gjorde det. Bra träning är det också så det är verkligen att förena mycket nytta med mycket nöje.
