viktminskningivildmarken.blogg.se

Bibeln säger i Psaltaren att vårt liv blir 70 år eller 80 år om det blir långt och tänker man så så har jag levt halva mitt liv imorgon, då fyller jag 40 år. Som en parentes, många tänker att 80 år numer inte är så gammalt vilket jag på ett vis kan hålla med om, i vårat land och sammanhang lever vi många gånger längre än så, men ser vi internationellt är den genomsnittliga medellivslängden på jorden under 70 år så bibeln är korrekt. Hur som helst, jag ser inte det som så märkvärdigt faktiskt och jag får frågan ibland om jag har typ 40-årskris osv. och det kan jag säga helt ärligt att det har jag inte. Jag skämtar gärna om det faktum att jag blir 'gubbe' men är jag allvarlig så nej, jag tycker inte det är någon fara. Jag tyckte det kändes värre att fylla 30 faktiskt, kan nog inte riktigt förklara varför men så var det. Hade nog liksom att göra med att man då verkligen kände att man inte var ung längre och i vår kulturella kontext där ungdom framställs som ideal (uppfattar jag det som iaf) är det inte lätt att förhålla sig till det jämt. Själv tycker jag att alla åldrar har sin tjusning, låter kanske plastigt men jag anser faktiskt det. I Sverige tycker jag ungdom är överskattat och ålderdom underskattat för att generalisera lite, i andra kulturer är det kanske annorlunda åt något annat håll. Bibeln säger på ett annat ställe att grått hår är en ärekrona och det anser jag vara dagsens sanning, och i sak är man ju själv på god väg dit, länge sen de första gråa stråna började dyka upp. Återstår att se om man kan bära dessa med vördnad och heder och också om jag lyckas få till någon livserfarenhet som liknar något.

 

Med anledning av detta hade jag/vi helgen som gick ett kalas. Jag ville inte ha så väldans storslaget egentligen utan tänkte mer att ska jag ha något vill jag att det ska vara lite softare och enklare där man träffas i glada vänners lag och umgås och äter lite schysst förtäring. Tycker mig lyckats rätt bra med det, vi fick ett knappt 40-tal vänner som kom förbi och jag hoppas och tror att de tyckte det var trevligt, jag hade i sanning det i alla fall. Kom på mig själv att inse att jag ju inte hos alla visste om de sas kände de andra gästerna på kalaset. Alltså, hur ser människors inbördes relationer ut? Är jag i det här fallet den (enda) gemensamma nämnaren? I vissa fall var det nog det och det tyckte jag faktiskt var både lite roligt och ett intressant faktum. Man kan fundera en hel del på hur människors väg korsas och hur vänskap utvecklas, relationer är det bästa vi har, och ibland kanske också det svåraste. Vad det gäller presenter fick jag en massa bra grejer och jag är tacksam för allt. Måste dock nämna en present särskilt, en god vän som hade tänkt till och som har ett stort hjärta gav mig nedanstående kort. Det kan vara, när jag tänker efter, den bästa födelsedagspresent jag fått i hela mitt liv. Tack!