viktminskningivildmarken.blogg.se

Vi är vad det verkar hyfsat i sluttampen av den här pandemin, en pandemi som är den första jag upplevt i mitt 46-åriga liv. Märkligt ändå hur anmärkningsvärt snabbt det gick att anpassa sig, i alla fall jag tycker det. Inte anpassa sig som i att gilla för så är det verkligen inte varken nu eller tidigare. Mera detta att vi människor har en suverän förmåga att anpassa oss, att vi på många sätt är skapade för att kunna överleva skiftande omständigheter. Jag är urbota less på allt vad corona heter och det blir en fantastisk dag när vi är bortom den här, i mitt tycke, alltför långa tiden. Man kan ju också fråga sig vad pandemin gjort med oss människor, en del anpassning har inte varit varken stor eller svår medans andra inskränkningar i vardagen har varit mycket stora. För egen del, det faktum att man inte i vanlig ordning har kunnat fira gudstjänst, det har varit den överlägset största förlusten, det jag saknar allra mest. Vi har i vår kyrka smugit igång en del med gudstjänster ute och jag ser fram emot hösten där vi planerar att så att säga dra igång ordentligt. Människan är skapad till gudsgemenskap och på det viset också skapad att ha gemenskap med andra människor, så är det bara och inskränks den möjligheten att umgås fattas något.

 

Under våren och sommaren har jag återupptäckt författaren Tomas Sjödin. Läste böcker av honom för en massa år sedan, har lyssnat på sommar- och vinterprat i radio osv men det var ett tag sen jag gav hans böcker någon uppmärksamhet. I samband med svärfars begravning bläddrade jag i en bok som heter: Naken På Nådens Strand, en sammanställning av predikningar av Sven Lidman gjord av Tomas Sjödin, i svåger och svägerskas bokhylla. Det ledde till att jag läste den och sen började lyssna på de böcker han läst in på Storytel. Inne på femte nu och jag konstaterar att jag tycker han är väldigt bra. Många gånger är det som att han formulerar det jag tror på fast jag inte tänkt det som han tänker men direkt jag hör det reagerar jag: Just så är det. Inte minst hans böcker och texter om vila och tystnad har varit goda ord in i livet. 

 

Tomas Sjödins böcker i talboksformat och vildsvinsjakt har varit synnerligen kompatibla och jag har gärna och ofta kombinerat dom två. Mycket av träning och aktivitet i övrigt har blivit jakt istället den här tiden. Det är som att jag har behövt det, behövt vara i naturen utan mycket annat som kan distrahera och det här med jakt på vildsvin har växt till ett stort intresse och jag jagar ganska mycket. Det handlar inte så mycket om att ha ihjäl så mycket vilt som möjligt som man skulle kunna tro, allt fram till skott är kul och de kvällar det inte händer är absolut inte bortkastade på något sätt. 

 

 

Semester, bra grejer! Besök norröver för att träffa släkt och vänner, och få sig ljusa sommarnätter, me like. Badat några gånger, inte alla somrar baden behöver båda händerna för att kunna räknas.

 

Sonen har tagit både studenten och körkortet, far och mor är stolta så vi spricker och det känns lite overkligt att barnen är unga vuxna på god väg att lämna hemmet. Livets gång givetvis, men nog känns det i pappahjärtat. 

 

Pandemin har verkat menligt på träningen, så är det bara. Ikväll har jag dock joggat 5 km och senaste veckan har det blivit ett par gymbesök och även en dubbel i tennis. Så jag försöker komma igång med mer träning för det är (också) viktigt för hälsan.

 

Lite bilder: