Covid -19, och sen?
Nytt år och nya möjligheter sen snart 2 månader. Restriktionerna är släppta i det stora hela men jag själv fick en släng av detta ironiskt nog samma vecka restriktionerna släppte. Klubbad som en oxe ett par dagar för att sen piggna till hyfsat. Det känns däremot trist att det verkar ta lite tid att få fulla krafter, idag t.ex skulle jag skotta lite snö och efter några minuter var jag helt slut och fick flera hostattacker. Flera jag känner vittnar om samma sak så det är väl tålamod som är bästa medicinen i nuläget men lite segt är det allt.
Hade annars kommit igång med lite gymbesök i början av 2022. 2021 innebar det år där jag tränat minst sen min gastric bypass och det vill jag ändra på. Kom på en enkel mall eller vad man ska kalla det: Gå på gym/träna lika ofta som jag jagar vildsvin, låta sas antalet matcha varandra så det tänker jag sikta på 2022. Till dags dato har jag jagat 6 gånger och besökt gymmet 5 gånger 2022 så hittills är jag i fas, allt detta i januari då februari är vad det är med coviden.
På tal om jakt på vildsvin. 2022 har börjat bra, på dessa 6 vändor har jag skjutit 2 st grisar så jag är nöjd med starten på året jaktmässigt. Om jag räknat rätt, vilket jag tror jag gör, så är det nr 37 och 38 totalt sen 2018 då jag sköt mitt första vildsvin. Vore ju kul att få till 12 till i år och hamna på 50 totalt. Livet är ingen tävling om att skjuta mest vilt, jakt är så mycket mer än själva skyttet vilket jag skrivit om flertalet gånger. En sak som dock för mig personligen känns kul i det här är att jag känner att jag börjar få lite erfarenhet av den här jaktformen, att t.ex dessa två senaste vildsvin kunde skjutas för att jag agerade utifrån erfarenhet och på det sättet kunde komma inom skotthåll.
Den senaste: Jag beger mig till gärden jag varit mest på och kring på slutet då jag sett gris där och också några dagar innan sköt en galt som hade sällskap av ytterligare en gris. Dessutom, en del tidigare bök och spår av vildsvin (plus en observation på en ensam gris sent i december) gör att jag tror att det finns fler grisar kvar och jag tror inte heller att jag skrämt bort dom så de förflyttat sig till andra gärden. Jag har märkt det förut att är det en större grupp av grisar och du skjuter en eller ett par av dom så blir de störda och förflyttar sig, i alla fall ett tag, ett tag som i ett par veckor minst, ibland längre.
Jag beger mig alltså dit jag tänkt mig, är noga med vinden så gott jag kan för den snurrar lätt och avancerar spanande i handkikaren som alltid är med. Som vanligt ser jag annat vilt, främst rådjur och när jag i dimman som kommer och går kommer fram till gärdeskanten jag för kvällen tror mest på ser jag till min glädje en ensam gris som bökar i marken i skenet av eftersökslampan jag har god hjälp av i mörkret. Varför jag tror på det mest på den delen av gärdet? Därför jag varit där ett antal gånger förut och sett hur det är bökat. Alltså, jag har noterat och tagit intryck av tidigare besök och av det lärt mig och dragit slutsatser. Det är väl som med allt annat, lägger du tid på saker blir du bättre på det. Jag får hur som helst fram skjutstöd, bössa och monterar eftersökslampan på vapnet och till och med osäkrar och i princip när jag ska trycka av springer grisen iväg en bit utom synhåll bakom lite buskar och sten och jag står snopen kvar. Vad hände? Skrämde jag den? Fick den vittring? Jag kommer direkt fram till att svaret är nej på de frågorna. Jag har varken lagt vittring eller väsnats men vart tog den då vägen? Jag vet inte och jag känner ju lite besvikelse i bröstet men bestämmer mig såklart ändå för att gå fram och åt sidan en bit så jag ser bortom de buskar och sten som skymmer sikten. Jag försöker vara så försiktig jag kan och när jag spanar i kikaren ser jag ett rådjur och det är här jag menar att en viss rutin är till hjälp. Jag har märkt och lärt mig lite hur rådjur reagerar i och med att jag sett hundratals rådjur i samband med vildsvinsjakt och jag noterar att denna råbock står och är koncentrerad åt ett annat håll än mitt. Den tittar och är koncentrerad på något vid dess sida och jag är övertygad om att det är vildsvinet jag såg nyss, alltså jag drar nytta av att notera hur omgivningen ser ut och beter sig. Jag går fram en bit och mycket riktigt, grisen har förflyttat sig kanske 60-70 meter och står där och bökar i marken. Jag ställer i ordning grejerna och får in vildsvinet i hårkorset där den står bra bredsida och jag låter skottet gå. Den springer iväg men bara några steg, jag ser den hela tiden i kikarsiktet, och en rolig jakt får ett önskat slut. Efter det återstår ju en del arbete att ta hand om viltet och maten det faktiskt är. En lite rolig sak i sammanhanget är att denna gris var en femtioårspresent till Daniel Alm, nationell ledare för svensk pingströrelse. Jag och min fru gav honom ett vildsvin på rot då vi var på kalas i slutet på 2021. Känns roligt att kunna ge bort en present som 1. förhoppningsvis uppskattas och 2. ingen annan ger. Den kunde levereras styckad och förpackad ett par veckor senare och av betarna som den hade, om än inte alls stora, tänker jag göra en trofé att ha som minne av en trevlig kväll.
