viktminskningivildmarken.blogg.se

4 veckor på sommaren och 2 i september, så har min semester sett ut senaste åren och så är planen att det ska se ut också i år. Skönt är det och även om jag mest av allt vill att världen ska bli normal utan pandemier så får man försöka göra något vettigt av nuet.

 

Förra året så jagade jag vildsvin på semesterns första kväll tillsammans med två vänner där vi då sköt oss var sin gris. I förrgår jagade jag på samma ställe som då fast och jag for dit själv. Det slutade med en av de roligaste och märkligaste jag varit med om hittills.

Markerna det handlar om är väl hyfsat produktiva där jag och min kompis Edward jagat en del och skjutit ett antal grisar på. Inga åtlar eller något sådant så vi smygjagar enbart, vilket f.ö är den jaktform jag i princip uteslutande utövar vid jakt på vildsvin. Jag uppskattar verkligen att på något vis känna mig vara en del av natur och jordbrukslandskap utan större åthävor i övrigt. Jag antar att det inte är den mest effektiva jakten jämt och att det såklart finns ställen med mycket mer gris på men det finns tillräckligt för att jag ska tycka det vara värt att försöka. Sen handlar jakt för mig inte primärt om att ha ihjäl så mycket vilt som möjligt, själva skjutandet är en bonus, pricken över i:et och grädden på moset och som jag såklart har för avsikt att göra varje gång jag laddar vapnet. Men, jakt utan skott, vilket är de allra flesta tillfällen man är ute, är inte meningslös eller dålig. En jakt utan skott kan fortfarande ha varit bra jakt.

 

Hur som helst.

Jag kommer på plats, och utifrån vindriktning börjar jag spana av och avancera på gärdena. Det är ju mitt i natten, omkring 01.00 så det är halvmörkt men tillräckligt för att se det jag behöver. Det är intressant att notera vad som odlas på olika gärden och hur det ibland förändras från år till år. Jag kommer in på ett område med vete som jag uppfattar vara "mjölkande", alltså att det börjar vara moget (jag är ingen expert på odling av spannmål men så jag har uppfattat att det kallas och hänger ihop så). Jag tänker att: "Visst brukar vildsvin gilla det här" och jag avancerar vidare. Efter ett par hundra meter ser jag två vildsvin lite längre bort, och jag hör hur de mumsar i sig av nämnda vetet. Jag smyger närmare och tänker att det här ska nog kunna bli avslut. Då hör jag ytterligare mumsande och tuggande lite mer till höger från mig sett och där står ytterligare ett vildsvin. Jag är inom skotthåll och ska just lyfta mitt vapen när de av någon anledning störs av mig, de två som står närmast tittar åt mitt håll och lunkar iväg. Jag vet att de inte fått vittring och blir både besviken och lite förvånad att det gick som det gick. Jag koncentrar mig på gris nr 3 men hinner knappt fundera på att få till något skott mot den så sticker det också. Jag tänker att chansen är över men jag hör lite knak och ljud längre bort från dit dom sprang emot, lite olika små partier med skog mitt på gärdet, så jag tänker att jag kan väl gå lite försiktigt åt det hållet i alla fall men jag känner mig både lite snopen och besviken. Jag spanar i min handkikare och då ser jag en gris sticka fram huvudet kanske 80-90 meter längre fram och det tittar rakt emot mig. Vildsvin har inte jättebra syn så jag är inte så att säga rädd att det ska dra slutsatsen att det är en människa i närheten men det är ju lite fascinerande att uppfatta det som att det tittar rakt på mig. Vittring betyder att jakten är över men nu är de störda men inte helt bortskrämda. Frågan är om de är tillräckligt störda för att jakten ska vara över och ett litet hopp tänds i alla fall. Jag går framåt mot dit jag uppfattat att de gått och efter en stund ser jag en mörk siluett i kikaren en bra bit längre fram och på andra sidan av ett stort dike jag vet finns där och jag tänker att har jag så tur att de stannat. Jag avancerar i skydd av ett av de ungskogspartier jag nämnt och när jag tittar i kikaren nästa gång så får jag för mig att det är ett rådjur jag ser. Jag fortsätter framåt med besvikelse i bröstet och tänker att det var det det. Jag går fram till det stora diket och tittar igen och ser att det är vildsvinen likväl, jag hinner se och höra att de fnyser till och lunkar bortåt. Nu är jag så besviken på mig själv att det finns inte. Jag har schabblat bort inte bara en chans utan två för jag har haft dom inom skotthåll två gånger. Jag tycker mig se dom röra sig längre bort och fortsatt bortåt om än sakta och tänker: Ska jag försöka fortsätta förfölja dom, men jag inser/anser att nu är det kört, jag har stört dom för mycket och chansen är borta. Jag bannar mig själv högt börjar röra mig tillbaka mot bilen och jag är oerhört irriterad på mig själv men jag tänker att jag kollar en sista gång mot där jag såg grisarna sist och döm av min stora förvåning när jag upptäcker att grisarna vänt tillbaka och rört sig mot mig och att de nu befinner sig ca 50 meter framför. Nu åker skjutstöd och bössa snabbt på plats och jag får in dom i kikarsiktet, tar sikte på en av dom som tittar rakt emot mig, styr fram säkringen och jag tänker: Vänd bredsidan till du och se vad som händer. Han gör det, för det är en galt, och jag låter skottet gå. Vetet är det höfthöjd på ungefär så jag ser inte riktigt om grisen lägger sig direkt efter skottet och de andra springer ju iväg åt olika håll så det är inte helt enkelt att så att säga hålla reda på alla, men jag tror det för skottet kändes bra. Jag krånglar mig över diket och ställer mig på en låg stenhäll och spanar mot ett skogsparti längre fram där jag hör att det knakar och tänker att jag ska nog fortsatt vara lite beredd. Jag tittar mig runt lite grann och bara några meter längre fram ligger galten och jag är oerhört glad och nöjd över det osannolka att jag fick tre chanser på samma grupp av grisar. Jag börjar fundera hur jag lämpligast ska lägga upp tillvaratagandet och sen släpningen av den här galten till närmaste bilväg när jag hör en gris komma springande nästan rakt emot mig snett bakifrån från där jag kom, den galopperar mot skogspartiet där den andra av de kvarvarande begett sig och jag hinner tänka att den måste väl ha fått min vittring i trynet nu. Döm av min förvåning ytterligare en gång denna kväll/natt då denna gris stannar några meter innan skogsdungen på för mig kanske 30 meters avstånd, så jag får snabbt upp bössan igen, får in vildsvinet i hårkorset, ser att det står perfekt bredsida och jag låter skott nr 2 för kvällen/natten gå. Det blir tyst, jag går fram och ser att även denna gris lagt sig. En för mig helt osannolik och väldigt rolig jakt är till ändå. Det som några minuter tidigare var en väldigt stor besvikelse vändes till kanske den roligaste vildsvinsjakt jag varit med om hittills. Och detta är varför jag är ute och jagar på nätterna, för chansen att få vara med om såna här upplevelser. En hel del jobb, puls och svett senare så har jag båda grisarna i bilen och fraktar dom till min kompis Edward som turligt nog är vaken och som har bättre med utrymme än jag. Där hänger de nu i väntan på att styckas och bli ekologisk och närproducerad mat, bästa tänkbara.