viktminskningivildmarken.blogg.se

En vår och sommar av känslor det här, det hjälps inte.

 

Jag har fyllt år, 44 klockar jag in på numer, gott så.

 

Men ännu mer, vår dotter har matat in några milstolpar. Under en och samma vecka i början på juni fixade hon körkort, fyllde år och, inte minst, tog studenten. Otroligt roligt och samtidigt lite känslosamt för egen del för det är bara att konstatera, barnen börjar vara stora. Jag kan ärligt säga att jag inte är särskilt åldersnojig, däremot känns det lite svindlande att dottern flyttar hemifrån till hösten. Inte minst p.g.a det faktum att hon faktiskt ska flytta utomlands, närmare bestämt Cypern där hon ska gå bibelskola. Det man mest känner är dock såklart en enorm tacksamhet, är otroligt glad att hon valt den inriktningen på livet och jag är övertygad att det blir superbra. Går allt enligt plan kommer övriga familjen att hälsa på och då kommer jag också att ha en någon eller några lektioner vilket känns kul. Det här med körkortet känns verkligen ruskigt roligt f.ö! Jag har övningskört med henne så gott jag kunnat och det har varit roligt att se hur hon lärt sig och utvecklats till att bli en chaufför som med all rätta kan anförtros att framföra egen bil ensam i det svenska vägnätet. Bra jobbat!

 

 

När min pappa blev änkeman så gifte han om sig efter några år. Hon, den nya frun, blev sen efter bara 3,5 år änka och har sedan dess levat ensam. Tills nu, hon har, äntligen(!), träffat en ny livskamrat vilket är henne väl unt. Det har i sin tur gett till följd att huset som byggdes av oss som familj 1981 och som var mitt hem mellan 1981-1993 är sålt och att jag numer så att säga inte har någon egentlig koppling till den by där jag växte upp, Knaften utanför Lycksele. Helt i sin ordning givetvis men ändå så känns det ju på något sätt, konstigt nog skulle jag säga då det var länge sen jag flyttade därifrån. Men det hjälps inte, rötter är rötter och jag är tacksam för min uppväxt där. Som lite kuriosa så fick jag lite knivar som fanns kvar efter min pappa och det var ur djupet riktigt roligt att använda en av dom till att ha hand om de tre vildsvin jag och två kompisar sköt för ett par veckor sen (ja, vi sköt var sitt). Mig veterligt är de oanvända sen han dog vilket innebär att det borde vara han som slipade dom senast, bara en sån sak.