Jaga vildsvin
Det här med smygjakt på vildsvin, det är något jag fastnat för totalt faktiskt.
Viltet vildsvin hade jag inte sett ett enda av förrän jag flyttade till Värmland, så det är som vilt betraktat ganska nytt. Det tog ett antal jakttillfällen innan jag fick skjuta mitt första vilket då var en härlig känsla, det kan man f.ö läsa om här. I detta sammanhang måste jag nämna min gode vän Edward. Han lärde jag känna för mer än 15 år sedan då han var en skolungdom och jag var ledare för kyrkans sportlovsläger. Om jag förut var en ungdomsledare för den grupp ungdomar han ingick i så betraktar jag det numera som en av viktigaste vänskaper jag har. Och det är honom jag har att tacka för att jag i alla fall lite grann börjat få kläm på den här jaktformen. Jag och min fru var t.ex på hans bröllop och hans fru är en skarp egenföretagare och tillsammans har vi som familjer umgåtts en del och även om det diffar lite i ålder och i faser i livet, de är inne i en hektisk småbarnstid, så känns det väldigt roligt när vi träffas. Dom bor utanför Örebro, lämpligt att det är så nära.
Hur som helst. På Fars dag var jag och Edward ute och jagade tillsammans, något vi gör hyfsat regelbundet. Vi åkte till en mark där vi har möjlghet att smygjaga och som vi har haft framgång på tidigare, t.ex här. Direkt vi kommit till gärdeskanten ser vi en grupp grisar ungefär 250 meter bort, alltså ser som i ser genom handkikare. Den är A och O att ha med sig och använda, utan en sådan skulle en sån här jakt bli väldigt mycket svårare. Man jagar alltså kvälls- och/eller nattetid, vilket man gör då det är då som grisarna är som mest aktiva, ute på födosök osv. Drevjakt och jakt med hund efter vildsvin har jag inte prövat men det utgår jag ifrån är väldigt roligt också. I alla fall så blir ju planen att smyga sig närmare och i bästa fall komma inom skotthåll. Vildsvin har väldigt bra luktsinne och är både skygga och smarta så vinden måste man ha bra koll på, får de vittring av människa så sticker dom direkt och så är det jakttillfället förstört. Just därför gör vi en liten kringgående manöver och kommer bra till vad det gäller den saken. Jag ser genom kikaren att de är lite varska men försöker så tyst jag kan komma i läge och inom skotthåll. Skjutstöd har jag alltid med, inköpt för en billig peng på Dollarstore. Praktiskt att kunna ha bössan sas uppe och klar under längre stunder och vid detta tillfälle så kommer en grupp grisar ut ur ett skogsparti dit de dragit sig under en kortare stund och rör sig lämpligt i rörelse mot mig. Det är alltså mörkt när man jagar vilket gör det lite speciellt men ögonen vänjer sig mer än man tror, vid detta tillfälle hade det snöat också vilket gör stor skillnad vilket också fullmåne gör vilket det var denna gång, dock rätt molnigt men lite ljusare är det likväl. Jag tar i alla fall beslutet att styra fram säkringen på mitt gevär och jag skjuter på ett av vildsvinen när den har bredsidan till, med huvudet till vänster. Direkt i smällen känns det bra och jag hör grisen skrika till, vilket de gör ibland, och det brukar vara ett gott tecken då det brukar betyda att skottet tagit. Jag mantlar in en ny patron och jag siktar på nytt mot där grisen stod. Där ser jag att gris rör sig och jag tänker inget annat än att den är på benen än och direkt jag uppfattar att djuret vänder till bredsidan igen, denna gång med huvudet riktat möt mitt höger skjuter jag igen. Genom kikarsiktet ser jag vildsvinet gå i backen och en lyckat jakt är så att säga till ända. Jag sms:ar Edward som gått lite längre bort att gris ligger och ber nästan om ursäkt för att det behövdes 2 skott. Han ser de kvarvarande grisarna som rört sig bortåt hans håll en liten stund senare och det är inte långt ifrån att han får läge han med. Vi avvaktar en liten stund därför med att gå fram till det fällda viltet och döm av vår förvåning när vi sen kommer nära och ser att det ligger två döda vildsvin på platsen. Första känslan och tanken var: Vad ända in i har hänt här?!? Såg jag mig inte för ordentligt så jag har träffat två grisar med samma skott (det första), eller vad har hänt? Jag spelar upp minnet i huvudet om och om igen och tillsammans med skotthålen visar att de hade var sitt dödande skott i kroppen. Båda sitter bra, som man vill (och hade för avsikt) genom bog/kroppshåla. De ligger alltså mindre än 1 meter ifrån varandra och det som hände var att första grisen måste gått i backen första smällen och andra grisen befinner sig alldeles bredvid den skjutna grisen vid andra smällen varför jag tror att det är samma. Lite dråpligt kanske och i efterhand ett roligt minne. Vi tog sen varsin såklart och vi fick drygt 20 kg styckdetaljer och färs var av prima ekologiskt och närproducerat kött.
De låg så här när vi kom fram sånär på att den nedre grisen är vänd för att se ingångshål, den nedre är också den som sköt först, det vet vi när vi ser just in- och utgångshål.
No filter, för det är så här närproducerat och ekologiskt ser ut.
Detta var förra fullmånen, i november.
När det var dags för ny fullmåne nu i december (och dagarna innan då det är bra ljusvid klart väder) ville jag försöka få till lite jakt igen. En hästbonde söder om Kristinehamn jag har fått jaga hos tidigare kontaktades, och ja, det vara bara att komma. 49ers vann en magiskt skön seger mot Saints i söndags för en vecka sen och jag fick sån feeling efter det så jag tänkte att jag sticker ut och kollar gris en sväng. Kom iväg så jag var på plats vid gärdet där jag tidigare skjutit gris typ kring midnatt. Jag spanar av framför allt närmaste skogskant och tänker sen att jag rundar åkern i rätt vind för att komma till ett hörn längre bort där jag tidigare skjutit. Hinner inte ens 100 meter när jag anar att jag har vildsvin rakt framför mig, upp med handkikare och mycket riktigt, 6-7 stycken befinner sig inom skotthåll. Nu tar jag det lugnt, vinden är både kraftig, stadig och rätt så jag smyger sakta men säkert närmare. Jag lägger upp bössan på skjutstödet och går så nära jag tycker jag behöver för att avlossa ett säkert och jägarmässigt skott. Jag siktar/tittar genom kikarsiktet och går ännu lite närmare och när jag sen tycker att den närmsta grisen har lämplig bredsida låter jag skottet gå. Skottet känns bra men jag ser att samtliga grisar, inklusive den jag skjutit på, springer iväg. Jag försöker memorera åt vilket ungefärligt håll de tar vägen men det är ju mörkt så det är inte helt enkelt. Jag försöker lysa med mobilen, ser inte så mycket i skenet av den (såklart) och det känns för något ögonblick inget vidare. Jag går i alla fall tillbaka till bilen för att hämta fick- och pannlampa och under tiden frågar jag mig själv: Josef, kändes skottet bra? Svar: ja. Tror du att du träffade? Svar: ja. Tror att att träffen är direkt dödande? Svar: ja, det tror jag. Då liksom vet jag med mitt förstånd att grisen i de flesta fall bör ligga inom 100 meter. Men det är ju lite speciellt att i mörker, i sken av ficklampa och i tystnad ensam leta efter vildsvinet. Dessutom vill man ju såklart hitta det innan man ropar hej. Jag säger dock alla dagar i veckan att jag genuint gillar det här! Låter kanske konstigt men just ensamheten (när man är ensam) är lite av tjusningen. Vill också säga att om en situation skulle uppstå där jag behöver eftersökshund då ringer jag min kompis Edward som har en beagle (så fick jag det sagt). I skenet av ficklampan försöker jag metodiskt leta av skottplats och sen gå i riktning jag tyckte mig se grisarna försvinna. Och en liten stund ser jag i kikaren en mörk kontur och väl närmare ser jag att det är grisen som ligger och en spännande och rolig jakt är till ända. Till ända är dock inte arbetet, för när vildsvinet är skjutet börjar jobbet med att ta hand om det. Jag hämtar spännband att dra grisen med och tanken är att dra det till gärdeskanten och ta ur det där. Inser dock direkt jag provdrar att det är för tungt och att jag måste ta ur det först innan jag släpar det till bilen. Det är i alla fall tungt att dra så det tar både tid och maxpuls att få det till bilen över en blöt och lerig åker men jag har ett flin på läpparna, sjukt nöjd över att allt gick bra. Visst bök att få in det i bagaget men allt går med lite vilja (eller hur det nu var Gunde sa). Jag flår det sen väl hemma och efter en snabbdusch lägger jag mig, mycket nöjd när natt börjar luta mot morgon.
Fransyskan, bra att ha att lasta i.
I onsdags såg jag en onödig förlust på straffar för Björklöven så i irritationen över det for jag till samma gärde vid ungefär samma tid och på nästan samma plats sköt jag ytterligare en gris. Månljuset bättre och mindre blåsigt annars nästan samma förutsättningar. Jag utgick från en liten annan utgångspunkt och såg efter en kort stund på åkern 4 grisar komma sakta gående. Jag smyger mig i läge och låter så småningom skottet gå. Samma känsla och tanke med ett bra skott som på söndagen men man vill ju hitta påskjutet vilt så snabbt som möjligt och definitivt innan man ropar hej (som sagt). Dessa sprang åt ett annat håll när det small och det håll dit de försvann var det ett mindre område med lite högre gräs så det var svårare att leta. Jag kryssade i alla fall fram och tillbaka en stund och hittar också grisen där. Jag kontaktar bonden (vilket han sagt att jag kan oavsett tid på dygnet) och under tiden han kommer med traktor tar jag ur det, eller passar som de säger här. Vi flår det hos honom då jag propsade på att han skulle ta det då söndagens gris fortfarande hängde i vårt garage. All in all är detta en riktig win win. Bonden glad med mindre grisar på hans gärde och jag glad för att få jaga med den positiva bieffekten av bra kött i frysen. För det är dit det hamnar till slut. Edward kom och hjälpte mig med styckning och denna gång blev det ca 30 kg styckdetaljer och färs. Man har det bra.
Onsdagens fällda vilt, Husqvarnan levererar.
Junior får följa med och se hur det går till, tillfreds som synes.
Lite av resultatet. Att ha varit med i exakt hela kedjan från skott till tallrik är en verkligt stor tillfredställelse!