Anniversary, tyvärr.
Årsdag nummer 26 i ordningen passerad.
Man vänjer sig, det gör inte ont längre och det har det inte gjort på år och dagar, man mår liksom bra i livet. Man hittar mål och mening i tillvaron, har människor i familj och närhet man älskar innerligt och obeskrivbart.
Men, saknaden finns kvar och den hoppas jag i någon mån faktiskt aldrig försvinner. För det betyder att man älskat, att den och det som fanns verkligen betydde något, och så känner jag verkligen.
Pappa, du fattas mig.
Ganska exakt ett halvår innan min pappa Kurt avled.
Min examensdag årskurs 9. Ingen aning vad han sa just här för jag minns inte men jag tror säkert det var något bra.