viktminskningivildmarken.blogg.se

Tiden går och vi med den.

Vi har nu bott i Värmland och Kristinehamn i 1 år. Ett år med uppenbarligen mycket nytt men jag ångrar ingenting, vi upplevde Gud i att vi skulle flytta och den kallelsen är det som driver oss och mig att göra det vi gör.

 

Vi har varit på semester i Västerbotten, riktigt trevligt! Några olika orter att sova i och en massa människor att träffa. Anser att vi var ganska effektiva med tiden och väl hemma i vårt hus igen så är det egentligen inget konkret jag tycker att vi så att säga missade. 

 

Vi sov bland annat några nätter i Sörfors, en liten by utanför Vindeln, i det som var min mormor och morfars hem och det ställe där min mamma växte upp. Jag har inte sovit där sen 80-talet och det var roligt, rofyllt och känslosamt på flera olika sätt. Jag har ju logiskt nog en del minnen därifrån och ännu mer minns jag ju de människor som inte längre finns ibland oss. Jag känner sorg inför minnet av min mormor som dog i höstas och jag kan med sorg se tillbaka till mitt livs svartaste minne, min mammas frånfälle 1986. Ännu mer gläds jag dock över det som är plus i mitt liv för plussidan är klart större tycker jag. Det arv mina förfäder/förmödrar lämnar etfer sig är inte värdesaker i form av prylar, värdesaker och byggnader i första hand utan ett arv som är evigt och som sådant mycket mera värt. Att jag har fått lära känna den Gud som min mormor och morfar och även min farmor och farfar kände är jag så enormt tacksam för att det går nog inte förklara. Att få gå omkring i ett gammalt hem och liksom insupa historien är något jag kommer minnas länge. Väldigt mycket är sig likt där och jag var bara tvungen att göra några saker som jag gjorde som barn och några saker jag gjorde under de 9 år vi bodde i Vindelns kommun.

 

Några bilder får förklara vad jag menar.