viktminskningivildmarken.blogg.se

Inte långt kvar nu, 3 veckor. Så vill man hinna göra specifika saker innan vi får annan bostadsort så är det hög tid att göra det. I mitt sinne är det några saker jag vill hinna om än kanske inte utav någon särskild anledning förutom att jag har goda minnen förknippat med vissa ställen och tidigare upplevelser. Några cykelrundor vill jag försöka hinna t.ex, för att cykel var ju sas mitt huvudsakliga element när den största förändringen i vuxen ålder inträffade. Alltså mina minnen är positivt knutna till cykling och det vill jag lite grann göra bokslut för, om inte annat bokslut för de rundor jag har här. Likaså vad det gäller löpning även om det inte är knutet till viktminskning på samma sätt där.

 

En annan sådan feeling är knuten till att fiska och det gjorde jag igår. Åmträsket är en sjö i kommunen jag fiskat tidigare i några gånger. Kanske inte så många gånger egentligen men de gånger jag varit dit har det alltid varit trevligt och stället är väldigt vackert, så också igår. Jag och junior for dit tilsammans med 2 goda vänner, vänner jag fiskat med tidigare där och har trevliga minnen knutna till (bl.a) Åmträsket med. Det är en speciell känsla att sätta sig i båten och fara iväg och veta att det är sista gången under överskådlig tid det kommer bli av. Vi fick iaf ett gäng matabborrar och att sen ta tillvara dom, salta in dom och sen grilla över öppen eld måste nog upplevas för att förstås. Inget märkvärdigt på ett vis, livskvalité deluxe på ett annat. Roligt också att min fru och dotter tillsammans med den enes fru och son kom och delade gemenskap, kaffe och fisk senare på kvällen. Vi fick en avskedspresent och det är inte utan att man känner sig rörd och berörd. Att få uppleva naturen med goda vänner är nog det som varit den stora grejen med det hela (och det mesta annat to be honest med det är sas en annan sak), att göra roliga saker är så mycket roligare när man gör det med andra. Goda vänner är bland det bästa som finns och gårdagen var ett lysande exempel på det.

 

Och vad det gäller det, vänner alltså, måste jag nämna David, min bästa och närmaste vän sedan jag flyttade till Vindeln. Hundratals är de mil vi åkt runt i skogen tillsammans, hundratals är de älgar vi sett och timtals är de samtal om liv och tro vi haft. Dessa turer (och mycket annat) har haft en god och positiv inverkan på mig och för det är jag oerhört tacksam. När livet varit segt har han lyssnat och när livet varit roligt har han glatts med mig, jag hoppas och tror att förhållandet också är det omvända. Att inte på samma sätt kunna utöva vänskap med honom räknar jag som den enskilt största förlusten med våran flytt. Jag tvivlar inte att nya vänner och upplevelser väntar dit vi kommer men denna och detta kommer jag sakna, något enormt. Så David, jag tackar dig för den vänskap vi fått utveckla och ha under de 9 år vi bott i samma kommun, och jag tvivlar inte på att vi kommer vara vänner resten av vårat liv, om än inte på samma sätt framöver.

 

Lite bilder som jag tycker säger rätt mycket: