Vaknar upp dagen efter gårdagens uppfyllda mål och är nöjd att målet är uppfyllt. Funderade och analyserade typ resten av kvällen på vad som hände och hur det gick och jag kom fram till följande: Ungefär halva loppet eller nåt sånt (minns inte exakt), gick det som jag förutsatt mig och liksom planerat. Jag kom in i för mig en bra lunk och tanken att ligga på ca 7 min/km tycktes fungera. Nu är ju det rätt långsamt men iaf. Jag kände mig inte särskilt andfådd utan jag upplevde mig pigg och jag tyckte det var roligt faktiskt. Sen hände något, på bara några hundra meter, så tog benen helt slut. Kände något liknande fast inte lika mycket när jag cyklade 7 mil för ett tag sedan. Alltså jag känner att jag har bra med ork/flås kvar men energin i benens muskler tog helt slut. Det känns så här dagen efter trist faktiskt, loppet gick ju över från att springa till att överlevna och att fullfölja vilket jag som sagt gjorde men jag gick typ sista milen under möda och smärta vilket inte alls var vad jag hade tänkt. Min rookiestatus vad det gäller träning och kroppslig ansträngning gav gravt utslag, jag underskattade betydelsen av att energi/kolhydratladda kroppen ordentligt innan. Försökte googla igår på vad som kan ha hänt och det är bara konstatera att jag fick slut på glykogen (nån typ läkare eller liknande får väl rätta mig men grovt förenklat uppfattar jag det att det var det som hände). Jag åt inte tillräckligt dagarna innan loppet vilket gjorde att mina muskler inte hade nog med energi för en längre ansträngning. Så länge jag hade det var det roligt och det bär jag med mig, i övrigt är jag glad att jag tog mig i mål men jag var inte alls andfådd när jag gjorde det, snopet. En anspekt jag också funderar på är att i och med min operation och magsäcksstorleken jag rockar så är jag inte helt säker på om jag i dagsläget faktiskt helt kan få i mig den mat/energi som krävs. Ja jag kunde läst på bättre och ja jag kunde ätit mer och bättre men det är inga stora mängder mer vi pratar om. Så det kanske är så att de begränsningar jag har behöver vägas in bättre och mer och jag gjorde inte riktigt det nu. Det gjorde i alla fall rätt ont att få slut på glykogen så det vill jag undvika att uppleva igen. Hur som helst så vill jag fortsätta springa och även kanske ge mig på något fler lopp men den som lever får se. Jag gjorde en prestation igår och den får jag vara stolt över, inte den prestation jag ville men likväl en prestation och man lär (förhoppningsvis) så länge man lever.
