Kvällsgym
Att kunna gå på gym, om man skulle känna för det.
Att kunna ställa sig på ett löpband (eller springa utomhus), om man skulle känna för det.
Att kunna lyfta hantlar upp i luften, om man skulle känna för det.
Att kunna lägga sig under en ställning och lyfta en skivstång, om man skulle känna för det.
Att lägga sig på golvet och göra 100+ situps, om man skulle känna för det.
Att efter man gjort något, det mesta eller allt av ovan och sittandes flåsande efteråt med den där blodsmaken i munnen och samma mun formar ett leende, för att man ville och kände för det.
Aldrig trodde jag att det skulle göra mig så glad och beröra mig så djupt som det gör.
Att kunna träna och anstränga sig någorlunda normalt, om man skulle känna för det.
Den känslan!
Jag tycker det är mycket roligare och mycket mer tillfredsställande än jag ser ut att tycka, I promise! Morgondagens ord med största säkerhet: Lämmen.
Musiken: Persefone - Spiritual Migration. Ytterligare ett spotifysurfband jag snubblat över när jag fipplat med telefonen, händer rätt ofta. Alltså, jag tycker musiken låter bra och sparar det i nån spellista och lyssnar vid lämpligt tillfälle. Har ingen aning vad de sjunger om så att säga, om de eventuellt kan tänkas stå för något jag står för och tvärtom etc. Märker jag på något sätt att något band och deras texter skulle vara för mig tveksamma lyssnar jag inte mer på det bandet, simple as that. Jag har blivit mindre fyrkantig med åren vad det gäller musik, om det är ett ålderstecken får andra bedöma.